Har nu förberett mig helt och fullt inför resan imorgon. Benen är rakade, ansiktet ansiktsmaskat, kroppen insmord och ögonbrynen plockade. Jag är så redo som jag kan vara. I alla fall fysiskt. Psykiskt har jag inte hängt med riktigt. Jag är rädd. Och då menar jag inte inför flygresan, även om katastroftankar tar upp en ansenlig del av min tid, utan inför alla blickar. Allas dömande tankar och funderingar. Att vara på en helt främmande plats med så många människor som jag oundvikligen kommer jämföra mig med och känna mig mindre än.
Men jag försöker vara positiv. En vecka av sol och bad kanske är vad jag behöver för att hitta tillbaka till den där livsgnistan som jag tycker mig sakna. Och det behöver inte vara svårare att få till måltiderna på Cypern än det är hemma, jag har ju samma mattider, och vet hur varje mål ska vara uppbyggt. Jag oroar mig nog i onödan. Och jag kommer säkert trivas bra.
Jag saknar min (ex)pojkvän något otroligt ikväll. Han visste alltid vad han skulle säga när jag behövde tröst eller någon som konstant påminde mig om att jag har ett värde. Hur mycket jag än gnällde försäkrade han mig outtröttligen om hur viktig jag var. Hur viktig jag är. Jag undrar om jag någonsin kommer få se honom igen.
Grillade pizza idag (ja, grillade!) och det blev helt ljuvligt gott (oj vad det tar emot att erkänna att jag tyckte om det! Men jag övar mig på att gå emot ALLA ätstörningstankar och handlingar). Annars har dagen mest gått åt till att packa och planera inför resan. Blev ett avsnitt Poirot med mamma och pappa ikväll, lite lagom söndagsmysigt så där.
Dagen har fungerat ganska så bra. Nu måste jag bara fortsätta på det här spåret och VÅGA göra allt det där jag inte tillåtit mig själv att göra på så länge. Att det ska vara så skrämmande...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar