203

En enda lång filmdag,med bara en liten paus för promenad in till stan (tur det, annars hade nog ångesten inte låtit vänta på sig). Imorse blev det ett avsnitt till av Oz. Första säsongen är snart slut och jag planerar redan inköpet av resten av serien. Jag hade glömt hur fruktansvärt vanebildande den är.

I love you, man var pinsamt dålig de första tio minutrarna, men om man bortser från att de körde sönder de få skämten filmen innehöll artade den sig mot mitten och blev lite lagom halvsmörig mot slutet. Lyckad casting, skådespelarna kändes äkta. 2/5.

Ett rena rama rolfavsnitt senare (En neger! ^^) blev det public enemies med Johnny Depp och den var otroligt långrandig fast den bara var två timmar och femton minuter. Miljöerna var fina men förvillande lika varandra, karaktärerna likaså. Spännande, men aningen blek. 3/5.

Och det var allt. Min kropp känns inte som den brukar, jag är alldeles mjuk och sladdrig. Jag antar att det är vad sex måltider och en näringsdryck (HA! Jag "glömde" två! Så anarkistiskt av mig.) gör med en. Sensationen av att våga landa i min kropp är fortfarande ny för mig och det är skrämmande att tänka på att jag snart ska vägas och att jag UPPENBARLIGEN väger mer än på länge. Igen, ångesten håller sig på behörigt avstånd, men jag är rädd för vad siffrorna kommer göra med mig. Jag var slav under dem i så lång tid att jag inte känner mig bekväm så här viktomedveten. Kanske är det bra, jag har ju kunnat äta nästan normalt ganska länge nu, och det utan att oroa mig alldeles för mycket.

Success!