fredag 29 januari 2010

238

Imorgon ska jag sälja korv på min lillebrors bordtennistävling. Är jag oroad? Det kan du lita på! Jag runt folk, trevlig, i flera timmar! Det kommer bli otroligt kämpigt, men jag tror att det är nyttigt för mig. För ett par månader sedan hade jag vägrat, rädd för att skrämma bort de som ville handla, rädd för att bli pratad om och inte med. Men nu tänker jag banne mig inte gömma mig; jag ska fixa det här! Jag ser det som ett jobb. Jag måste ju någon gång ge mig ut i arbetslivet, och det kanske är precis det här som jag då kommer få göra, sälja kakor (eller ja, något, vad som helst) och ta betalt. Det här är bra för mig!

Märks det att jag måste peppa mig själv sjukt mycket för att inte backa ur?

Sov alldeles för länge imorse, jag brukar försöka komma upp i tid, men inte idag, och klockan var nog närmare halv tolv innan jag drog mig ur sängen. Och eftersom jag var ensam hemma och kände sviterna av gårdagens misslyckande i kroppen tyckte jag att det kändes helt logiskt att kräkas upp maten hela dagen. Lunchen fixade jag, och middagen också, men bara för att jag då INTE var ensam. Men jag måste ju lära mig det här också, att ta eget ansvar och se till att JAG ger kroppen vad den behöver. Jag klarade det ju förra veckan, varför blev det så fel nu? Ärligt talat är jag otroligt besviken på mig själv, jag trodde jag kommit längre än så här. Nu måste jag bryta trenden, och det tänker jag göra, med råge! Imorgon.

Dagen har präglats av mitt tragiska misslyckande och jag har inte gjort så mycket utanför köket och toaletten. Sett på Oz förstås, och på Let's dance lite då och då. Lagat ugnsomelett och ätit kidneybönsbiffar. Uppdaterat min almanacka och undvikit min DBTläxa. Inget märkvärdigt och inget värt att skriva om.

Jag VILL verkligen skärpa mig och ta tag i den här röran som jag skapat åt mig själv. Imorgon ska gå bättre. Det kan väl inte vara så svårt som jag gör det att leva ett normalt och balanserat liv? Jag vet ju att för varje dag som jag krånglar är jag en dag längre bort från friskhet. Och vice versa. Därför ska morgondagen gå i friskhetens tecken. Det är jag värd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar