Jag andas men jag lever inte.
Kanske är det mitt eget fel. Jag har ju ett val, eller hur? Jag behöver inte vara den som tackar nej till allt och i ensamhet ser en film eller två. Jag är inte tvingad till det. Det är ett aktivt val jag gör. Men oj vad ont det gör i mig varje gång jag förstår att jag, igen, snubblat över en chans till liv som jag sedan lämnat bakom mig.
Egentligen är det ju bara att sluta klaga. Rycka upp sig, ta sig i kragen, borsta av dammet och ge sig ut. Egentligen. Men jag är fasansfullt, oerhört, otäckt, irriterande, oroväckande RÄDD för att göra något annat än det som får plats inuti ramarna. Jag är en fyrkant. Jag passar inte in i alla dessa ringar.
Jag känner pressen tynga ner mig. Pressen att bli frisk och inte bara repa mig från sjukdom utan också att bli en annan. Någon som är som alla andra, men som är unik ändå. I sig själv. Det är jag inte nu, jag är bara en i en lång rad av deprimerade, anorektiska, sjukt narcissistiska tjejer som har lite för mycket fritid att bry sig på. Jag vet det.
Jag vet också att så fort som jag börjar skriva inlägg som bara reflekterar andras åsikter är det slut med den här bloggen. Här skriver jag och tillåter mig själv att sluta prestera, sluta böja mig för vad alla andra tycker och tänker. Perfektionisten i mig får inte rum här, och kommer heller aldrig att få det. Det tillåter jag inte.
Dagen har inte gått riktigt som det var tänkt. Jag känner mig så där lite allmänt blekfet och smutsig. Ofräsch. Dessutom har de gamla ovärdigtankarna börjat spöka igen. De säger att jag inte är VÄRD att äta, av tusen olika anledningar. Jag förtjänar inte maten jag stoppar i mig och jag borde sluta med en gång, för att kunna reparera skadan jag gjort.
Jag ska inte. Men det utesluter inte att jag vill.
Lagade mac and cheese och såg Tenderness ikväll. Russel Crowe i en helt annan uppenbarelse än den i Gladiator. Filmen försökte vara lite mer än den var, men det var ändå någon slags suggestiv spänning som gjorde att man inte gärna tittade bort. Mamma och pappa hatade den. 3/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar