I morse var det alltså dags för den fruktade körlektionen. Eftersom jag kom därifrån efter fyrtio minuter utan att ens starta bilen jag satt bakom ratten på räknar jag det hela som en lyckad exkursion. Smärtfritt kan man kanske kalla det, menjaghar redan bokat sex nya tider så jag kommer inte undan. Nu SKA jag lära mig att köra bil. Tiderna ligger inte förrän en månad framåt i tiden, så jag är säker än så länge. Synd att tiden går obekvämt fort dessa dagar.
Till lunch blev det fullkornscouscous och grönsaksgryta från frysen innan jag travade in mot stan igen, den här gången för ett DBTsamtal. Jag hade slarvat med läxan OCH varit stygg (hetsätit) de senaste dagarna så det var med inte så lite ångest i bakfickan som jag pallrade mig dit. Och visst fick jag höra att jag borde tagit hand om situationen på ett annat sätt (vilket jag redan visste) men hon var inte lika besviken på mig som jag fruktade. Och hon tyckte det var jättebra att jag gått till kören och körlektionen. Yay! Vi pratade om hur jag ska kunna hantera känslan jag får när jag tror mig vara tvungen att hetsäta och kräkas. Hur jag ska våga stanna i känslan eller distrahera mig med något annat för att själva hetsätandet inte ska inträffa. Och så bannade hon mig ju förstås för att jag slarvat med mina näringsdrycker, men det lägger jag inte så stor vikt vid med tanke på att jag faktsikt gått uppåt i vikt, ganska så rejält.
Mötte mamma på stan och vi tog sällskap hem där vi festade på semla som jag varit sugen på i evigheter. Jag TÄNKER bli nyttig, jag är redan mycket bättre på att styra över vad jag äter, men jag har mycket kvar. Det känns som att det inte är så viktigt nu när jag ÄNDÅ måste gå upp i vikt men när jag är på min målvikt så ska jag bli bättre. Jag vet, jag skjuter det bara på framtiden, men jag fungerar så. Och jag menar verkligen att jag ska klara av det, jag SKA äta det kroppen behöver och ingenting annat. Förutom en chokladbit då och då. För det behöver man faktiskt unna sig ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar