211

För en gångs skull var jag initiativrik och bjöd med en kompis på bio. Perfekt, kontakt utan att man behöver prata mer än absolut nödvändigt. Skönt att inte ha det kravet på sig konstant som man har över en fika eller när man kommer hem till någon. Filmen vi fastnade för var Sherlock Holmes vilken visade sig vara spännande, dock alldeles för uppstyltad för min smak. Jag har svårt för rappt repliksskifte och helt utstakade rörelser, det blir så forcerat och stelt på något sätt. Samma problem har jag med serien Lie to me, som också lider av storhetsmani och koreograferar varenda liten rörelse ner till mikroskopiska mått. Till slut vill man bara att någon ska trampa fel eller säga något utanför mallen. Dessutom blir man ganska trött i huvudet av alla snabba klipp på snabba klipp på snabba klipp. Men i övrigt så var det ett actionäventyr utan dess like, Robert Downey Jr och Jude Law är båda kompetenta skådespelare som inte gör en besviken. Den får 3/5.

Allt har känts ganska bra idag, i det stora hela. Lite åldersnoja hit, oro över vägningen imorgon dit men i övrigt har det varit ganska lugnt på ångestfronten. Jag vill verkligen FÅ UT något mer av mitt liv än vad jag gör just nu, så då gäller det att jag väljer den hälsosamma vägen varje dag, varje minut. Det är tufft, men inte i närheten av den kamp som det brukade vara. Någonting har lossnat. Jag har fattat att det där lilla russinet inte kommer göra mig femton kilo tyngre. Jag trodde verkligen det förut, att jag gick upp av precis allt jag åt. Att jag skulle bli tjock av att andas in matos eller av att ta i godispåsar. Det fungerar inte så. Det är så skönt att kunna äta en macka eller till och med (halleluja!) dricka en näringsdryck och inte ögonblickligen vara tvungen att väga mig för att se hur stor skadan var.

Vilket helvete jag skapade åt mig själv...

Jag igår, i snön: