Torsdag och psykologdag. Vågen visade på 44.2 kilo, 0,1 kilo upp. Känns bättre än jag trodde det skulle kunna göra - ja, jag har gått upp i vikt (jag är inte ens rädd för siffran 44 längre!) men inte för mycket och inte för snabbt. Det är så obeskrivligt skönt att kunna äta och veta att jag inte kommer svälla upp som en ballong av det. Jag känner fortfarande av oron, den sitter som en isklump i magen och kommer nog ta lång tid på sig att smälta. Men jag kan putta bort tankarna så att de blir hanterbara och jag gör det med bravur.
Samtalet med min psykolog var något... obehagligt. Vi hamnade efter lite svängar runt vikt och ångest vid ämnet sex. Och där stannade vi. Han menar att det KAN vara njutningsfullt och vackert om man ger sig hän. Jag menar att det kan det visst inte. Sex är bara hemskt och jobbigt och i vägen. Med sex kommer krav och nakenhet och sårbarhet och intimitet. Jag önskar världen kunde vara mer sexlös *mummel*
Han jämförde min motvilja att ens tänka på sex med någon annan med min ovilja att dricka sprit. I båda fallen handlar det om att ge upp kontrollen, att låta någon eller något annat styra. Han har rätt och jag hatar det.
Efter den väldigt långa timman av förmaningar om att ALDRIG göra något jag själv inte vill (jag VET! Men det är inte så lätt) åt jag en quornsallad på cafe nilsson (106 spänn! Herrejesus! Första och enda gången) innan jag tog bussen hem.
Fortfarande bestämd. Jag VILL lära mig att ta hand om mig själv. Hoppas viljan sitter i LÄNGE.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar