Min faster har en sådan tv-box som låter en hyra filmer direkt i TVn, utan att man behöver köra upp till preem och lämna tillbaka filmen innan klockan sex nästa dag. Jag skulle nöta sönder den. Vi var där ikväll och åt middag (porterstek till alla carnivorer, paj till mig) och efter maten lät de mig välja en film att titta på medan de spelade spel (eftersom jag fortfarande inte lärt mig det där med att vara sällskaplig. Jag menade att välja Boys don't cry, jag har velat se den länge men inte haft tillfälle att hyra den eftersom mina föräldrar inte är intresserade av den. Men jag lyckades ju trycka bort den och ersätta den med Bordertown i sista sekunden så jag fick nöja mig med Jennifer Lopez som blondin och Antonio Banderaz som gift familjefar. Filmen hade ett viktigt budskap, men det förmedlades inte på ett optimalt sätt. Jag hade lite svårt att hänga med i handlingen men det kan också ha att göra med att jag såg den nästan helt utan ljud. Den får en väldigt generös trea, bara för att den räddade mig undan en rummikubkväll.
Tankarna är lågmälda och viskande ikväll, de pockar på min uppmärksamhet men håller sig i utkanten. Näringsdrycker har jag fått ner så jag har klarat mig riktigt bra på det stora hela. Jag känner mig nöjd. Nöjd med dagen, nöjd med livet. Nöjd med mina val. Nöjd.
Det är en så främmande känsla...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar