Inte ens ett pip fick jag ur mig idag. Min röst har fullständigt kollapsat och jag har för en gångs skull varit ÖVERSOCIAL och velat prata konstant. Jag som ALDRIG tycker att jag har någonting att säga trodde inte att jag skulle tycka det var särskilt jobbigt att tvingas vara tyst. Men jag antar att det är dagens sanning; man saknar inte kon förrän båset är tomt. Om jag hade haft rösten kvar hade jag troligen reverterat tillbaka till frivillig tystnad.
Bara för det kom jag att tänka på little miss sunshine och sonen som avlagt ett tystnadslöfte. Åh vad jag tycker om den! Jag har varit på filmhumör idag (inte för att jag aldrig är det annars) men inte vetat riktigt vad jag velat se. Efter att ha dreglat över Spirited away och kärleksfullt klappat på Sympathy for Mr. Vengeance lade jag ner försöken att hitta en film som skulle nå upp till mina förväntningar och sällade mig till familjen som patriotiskt satt och småhejade på Sverige mot Malta. Igen: utan röst. Kul att se på fotboll helt stum *inte*
Eftersom terapi ofta går ut på kommunikation från båda parter ställde vi in mötet med familjeterapeuten idag. Det skulle bli väldigt lite talande från min sida sett och mamma ville inte hålla i sessionen själv. Så jag tog en långpromenad med hunden istället, vädret var helt fantastiskt, och sedan lagade jag lunch bestående av tomatsoppa och toast.
Det föll på min lott att laga middagen ikväll och det blev pasta med ägg, parmesan och oliver. Jag är en sådan människa som har väldigt svårt för att säga att något som jag själv gjort smakade bra, jag vill inte att folk ska tro att jag har för höga tankar om mig själv (om det nu är möjligt efter att ha läst mina totaldeprimerade inlägg här) men det blev i alla fall inget över till lunch imorgon så jag tar det som ett gott tecken. Speciellt eftersom det var vegetariskt och de resterande medlemmarna av min familj är carnivorer uti fingerspetsarna. Okej, de köpte en grillad kyckling att komplettera med, men de klagade i alla fall inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar