Jag stod för lunchen här hemma idag, risotto verde. Det var första gången jag lagade risotto, men troligtvis inte den sista. Jag tycker det är rätt roligt att laga mat faktiskt, men jag vet att det där lätt blir en ätstörningsgrej. Många anorektiker är helt besatta av att laga mat, läsa recept och att se till att andra äter och jag jobbar hårt på att INTE falla i den fällan. Visst kan jag laga mat, men jag tänker inte låta det gå till överdrift. Jag vill inte ha ännu fler anorektiska tendenser att jobba bort. Det är dags att göra normala, FRISKA saker, saker som inte sås i en ätstörning, som inte blommar upp i tvångsmässiga beteenden. Jag är så trött på att må dåligt, och jag tänker inte tillåta mig själv att ödsla tid på att må ännu sämre.
Läste en bok - ängeln av bali rai. Den var inte lika bra som hans tidigare, (o)planerat bröllop och Rani och Sukh (jag har aldrig gråtit så mycket av att ha läst en bok som jag gjorde efter den)
men den var helt klart läsvärd.
Annars har dagen varit oerhört slitsam. Jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte. Allt blir bara fel, och jag vet inte hur jag ska vända trenden. Jag äter, jag hatar mig själv. Jag äter inte. Jag hatar mig själv i alla fall. Jag växer och jag krymper, men inte blir jag ett dugg lättare, varken på ut- eller insidan.
Frustration.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar