Torsdag idag = psykologdag. Idag höll han inte inne med kritiken - han sa att min kropp liknade en gammal gummas - att jag nog kan bli attraktiv (uppnebarligen har jag "fina" drag) men att jag måste få lite "stjärt och bröst" först. Jag vet, jag vet. Tell me something I don't know. Varför är det så svårt att göra något som låter SÅ enkelt? Jag förstår det verkligen inte, vilket gör det svårare att bearbeta. Vad är det som får mig att vika mig dubbel gång efter annan? Varför måste jag rensa ur kroppen varje gång jag ätit, till precis vilket pris som helst?
Åkte ner till Kalmar med mamma på morgonen. Eftersom jag var där lite innan min tid med min psykolog, omkring tre timmar för tidigt, gick jag på stan först och försökte hitta en jacka att bli kär i och ett par fövaringsboxar att liva upp garderoben med. Lagerhaus erbjöd boxar till ett överkomligt pris men det blev inga kläder idag. Bättre lycka nästa gång. Åt vegetarisk burgare på 4-kök innan det var dags att prata känslor och visa bilder hos psykologen. Han fick se en bild av när jag var som störst och sa att han inte skulle känt igen mig. Att han förstår att jag är rädd för att hamna där igen. Dessutom sa han att jag uppenbarligen fortfarande är kvar där i tankarna. Jag lämnade det stadiet för åtta-nio år sedan kroppsligen, men i huvudet är jag fastnitad där. Fortfarande 13 och oförlåtligt stor.
Igårkväll såg jag underbara true blood och idag har jag letat fakta om serien bara för att jag missat ett par avsnitt i början och ville hålla mig á jour. Alexander Skarsgård dök upp igår och ävevn ast jag har lite svårt för hela Skarsgårdfamiljen så kan man inte låta bli att bli patriotisk när en hunk från vikingatiden tittar på en med sug i den mordlystna blicken ^^
Skämt åsido, jag trodde verkligen inte att true blood skulle vara min grej men varje gång jag tittar kan jag inte slita mig därifrån. Nästa onsdag är episod nio. Bara sex dagar kvar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar