Idag har jag inte skött mig. Inte alls. Inte det minsta. Tråkigt kan tyckas, men jag gav upp inte långt efter frukosten. Jag kände på en gång att dagen inte skulle fungera. Mitt mål att bli bättre ändrades raskt till att från och med imorgon kämpar jag. Idag lämnar jag över tyglarna till ätstörningen och depressionen, imorgon gör jag något åt saken. En ny månad nalkas ju, så om jag sköter mig imorgon kan jag ju senare säga att jag klarat att hålla mig i skinnet från och med november.
Idiotisk plan, jag vet, men min hjärna fungerar på det sättet. Den skjuter på saker hela tiden.
Istället för att försöka ta hand om mig själv och stå emot alla ätstörningsfasoner har jag både hetsätit och kräkts idag. Dessutom gjorde jag något väldigt förbjudet igår kväll, något som jag inte gjort på nästan ett år. Märkena syns om jag tittar efter, och mina spänningar släppte för en ångestfri sekund. Var det värt det?
Om jag det visste...
Men jag menar allvar med att jag ska ta tag i mig själv från och med imorgon. Ikväll... Får bli som den blir.
Jag önskar att jag vore starkare, bättre. Att inte allt kändes så fruktansvärt hopplöst det mesta av tiden. Hur ska jag någonsin kunna bli frisk nog att göra annat än det mest nödvändiga? Just nu känns det omöjligt, så varför ens försöka?
Imorgon gäller det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar