Bjöd mina föräldrar på ännu en trerättersmeny ikväll, för att de var lediga och hemma och jag tycker att det är så kul att få skämma bort dem lite. Till förrätt blev det stekta päron med gorgonola och glaserade valnötter, snabbt och inte alltför komplicerat. Gorgonola passar väldigt bra till just päron. Istället för vit balsamkräm blev det en passionsfruktsvinegrätt vi hade hemma. Huvudrätten lade jag ner mycket möda på, jag serverade nämligen inbakad oxfilé och potatisgratäng. Morotsbiffar till mig, dessvärre (?) inte inbakade. Till det sallad och blomkål. Efterrätten, en jordnötspaj, blev inte helt lyckad eftersom jag min klant glömde sockret i smeten, men den var okej ändå. Aningen bränd, men fullt ätbar (försöker jag övertyga mig själv om). Det blev i alla fall uppskattat och det gör mig lika barnsligt glad som alltid. Pappa sa att det blir svårt att toppa det här, så nu har jag prestationsångest. Vad ska jag bjuda på nästa gång?
Såg tidigare världens roligaste rena rama rolfavsnitt, om ni någon gång lägger vantarna på andra säsongen, se färg på tillvaron. Helt hysteriskt kul!
Träffade en gammal klasskompis till mig igår på högskoleprovet, och något hon sa har följt efter mig ända sedan dess. När hon frågade mig varför jag åkte hem från USA valde jag att sanningsenligt säga att jag haft "lite problem" med ätstörningar och hennes reaktion var: du hade väl en ätstörning när vi gick i samma klass, eller hur?" Jag nickade, och hon fortsatte "vi fattade det allihop, men vi vågade inte säga något". Ursäkta? Här har jag gått och trott att jag varit jättebra på att dölja mina tendenser för omvärlden och så får jag höra att ALLA förstått. Säkert pratat om mig bakom min rygg. Något jag har väldigt svårt att förlika mig med. Vad avslöjade mig? Var det promenaderna jag tog istället för att äta? De gånger jag gick på toaletten precis efter vi varit i matsalen? Min förkärlek till att diskutera mat? Jag vet inte, och det retar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar