Idag BLEV bättre. Känner mig någorlunda motiverad igen och har tagit tag i mig själv. Min DBTterapeut sa att hon tyckte jag såg "frisk och fräsch" ut och hon tyckte sig höra en "målinriktad ton" i min röst. Det gör mig så löjligt lycklig, att höra något sådant, att få det konstaterat för mig att jag verkligen gör rätt som jobbar mot ätstörningen. Mot självhatet och depressionen. För visst har jag varit sjuk, men det betyder inte att jag måste fortsätta att vara det för evigt. Det är konstigt hur jag vissa dagar kan känna mig så otroligt misslyckad och andra skakar av mig sjukdomen som om jag aldrig mer behöver se den.
Har däremot gjort något förbjudet idag. Något jag gör mer eller mindre VARJE dag, och något som jag funnit väldigt svårt att sluta upp med. Jag har granskat mig själv i spegeln. Min kroppskännedomsterapeut (oj vad det blev många terapeuter i det här inlägget) tycker inte om att jag gör det, hon säger att "ju mer man fokuserar på sin kropps utseende destå större känner man sig" och jag tror henne, men det är svårt att låta bli när man ska ta och hoppa in i duschen eller dra på sig pyamasen. Min kropp är ungefär det fulaste som finns. Jag är inte ens skojfriskt oseriös när jag säger det, det är gravallvarligt fakta och jag skäms för att det är så. Inte nog med att jag nu är så pass nära min målvikt att varenda litet ben ligger inbäddat i fett, de få ställen man faktiskt SKA ha lite extra vikt på (tänk bröst) är sorgligt platta. Rumpa tror jag att jag kommer få, men inte heller den tanken gör mig glad, det kommer bara få mig att se ännu mer oproportionerlig än jag redan är. Magen är i vägen, den är inte platt och vacker utan ser mest ledsen ut där den hänger. Låren är dallriga och rör vid varandra om jag spänner dem, en känsla jag kommer ha väldigt svårt att vänja mig vid. Alltihop är bara en enda stor besvikelse, och just nu känns det som att jag ALDRIG kommer kunna bli tillfreds med mitt eget utseende. Jag har inte en drömkropp, och kommer nog aldrig att få det heller, oavsett hur mycket jag orkar träna (kommer nog inte bli särskilt mycket är jag rädd, är alldeles för lat) eller hur balanserat jag än äter.
Inte nog med att jag busigt grälade med min egen spegelbild, jag läste också en förbjuden tidning, så kallade i form. Jag får inte läsa någonting som nämner ord som "kilo", "fett", "banta" eller liknande då jag uppenbarligen inte "kan hantera" det. Men jag var på biblioteket själv idag, och då var tidningen svår att stå emot. I den radade de upp en idealisk "matdag", hur man skulle äta under en dag om man var en normalviktig kvinna, och min frukost är alldeles för stor! JAg hade redan förstått det eftersom jag räknat mina kalorier ganska så nitiskt på senare tid, men innan idag så har jag istället hoppat över ett mellanmål för att hålla mig under 2200 gränsen. Enligt tidningen skulle jag istället utesluta min smörgås på morgonen och ta den till förmiddagsfikat, och det låter ganska så förnuftigt. Jag ska nog ta och prova det. Men i smyg, mamma skulle kasta arga blickar på mig om hon fick reda på att jag möblerar om min matlista...
Annars så var min frukost bra - havregrynsgröt med mjölk (fast jag får inte dricka lättmjölk >.<) och en apelsin (jag ska egentligen dricka apelsinjuice enligt min dietist men jag vägrar). Enligt matlistan ska jag som sagt äta en smörgås också, men från och med nästa gång jag är ensam till frukosten blir den eliminerad.
Undrar om det är på grund av sådana här påhitt som jag inte får läsa dessa tidningar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar