Fick min berömmelsekvot uppfylld idag när jag överraskade hemma med en trerättersmeny för att det är alla hjärtans dag och allt. Det blev kantarellknyten på ruccolabädd till förrätt och till varmrätt lagade jag till hjärtformad potatis (idé snodd av en vän till mig som också kämpar mot anorexidemonen vareviga sekund - stå på dig!), choritzo- och tomatfylld kycklingfilé till carnivorerna och fetaostfylld zucchini till mig, dragonsås, brysselkål och sallad. Till efterrätt rörde jag ihop en chokladfondue och hittade riktigt fina jordgubbar att doppa trots att det är kalla februari och de säkert fraktats hundratals mil (eko? vad är det?). Allt som allt, en lyckad kväll. Och jag behöll ALLTIHOP och är inte så lite stolt över mig själv. Mamma och pappa var också de stolta och en så liten grej gör mig löjligt lycklig, deras beröm kan jag inte få nog av.
Annars har jag mest förberett mig mentalt för veckan som kommer. Den är fullbokad med aktiviteter, många som jag är ruskigt nervös inför, och jag måste peppa mig själv nu innan för att kunna ta mig igenom alla. Imorgon är det mjukstart med DBT och genrep inför konserten på tisdag. Då har jag också DBT, och dessutom en körlektion där jag INTE kommer undan med att bara ställa in sätet... På onsdag har jag kroppskännedom och kanske, om jag har tur, japanska (har inte fått besked än) på kvällen. Torsdag är det kör igen och så avslutas veckan med en körlektion till på fredag. En riktig arbetarvecka! Det var länge sedan jag hade så här mycket att göra. Nu måste jag bara se till att jag inte slarvar med maten under tiden...
Mest ångest har jag inför körlektionerna, men konserten på tisdag kniper en hedervärd andraplats. Vi skulle lära oss sångerna utantill, som jag inte gjort, och kunna våra stämmor, som jag inte kan, tills imorgon. Jag har inte ens övat! Det har visat sig att jag har en otroligt fånig tendens att skjuta sådant jag inte vill göra framför mig så pass länge att jag till slut inte gör dem alls. Jag önskar att jag hade bättre diciplin på mig själv.
Dessutom är jag orolig för vilken riktning DBTn kommer ta mig den här veckan. Mitt kontrakt går snart ut och jag skulle vilja förnya det eftersom jag inte känner mig redo för att möta världen DBTfri riktigt än, men med tanke på att de har börjat märka mina ursäkter med "terapistörande beteende" så känns min framtid lite oviss...
Ingen film idag, bara Oz gånger två, men det blev en film igår som jag verkligen inte ångrar att jag såg - District 9. En "dokumentärfilm" om aliens som drog många paralleller till "the segregation" och kampen mellan svarta och vita. Bra utförande, bra ämne, bra infallsvinkel. 4/5.
Hade inte tänkt vara genomärlig i det här inlägget men är det ändå - jag klarade mig inte helt klanderfritt idag. Mamma smög in på toaletten efter att jag varit där och sniffade demonstrativt i luften, något som jag verkligen hatar. Kanske för att hon i det här fallet hade all rätt att sniffa, jag hade ju faktiskt spytt bara några sekunder innan. Men det irriterar mig att hon inte litar mer på mig än att hon måste kontrollera toaletten efter mig. Fast jag vet - varför klagar jag när jag vet att hon bara vill mig väl?
Produktiv dag nu när jag ser tillbaka på den, min ögonsten till hund fick sig en ny frisyr (det var på tiden!) och så rensade jag ut HELA garderoben och behöll bara det som jag verkligen vet att jag kommer använda. Jag är så trött på två tredjedelar av allt jag har där inne, nu när jag inte längre sitter hemma och ugglar dagarna i ända har jag faktiskt ett skäl till att klä upp mig. Annars har jag mest dragit på mig det gamla vanliga - det som är varmt och mysigt. Utseendet har jag inte riktigt orkat bry mig om. Men nu visar jag ju upp mig inför folk! Då gäller det att i alla fall gömma undan mysbyorna till kvällen och se presentabel ut.
Jag är trött men har ingen lust att gå och lägga mig. Därför detta högst ointressanta inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar