torsdag 23 juli 2009

52

Såg just Evita, med Madonna i titelrollen. Underbar film, som ger en lite självdistans.

Annars så har dagen gått på rutin, och jag har kommit in i någon slags rytm som kanske inte är så rolig (läs: dödstrist för utomstående) men den fungerar. Frukost, promenad med hunden, mellanmål och sopranos. Så börjar alla dagar, oavsett vad som följer. Eller ja, idag åt jag lunch istället för mellanmål eftersom jag skulle ner till Kalmar, men i stort sett.

Storhandlade med mamma på city gross och åt en kärleksmums som jag VÄGRAR ha dåligt samvete för. Den var god och jag behöver den. End of story.

Förra gången jag åkte hem ifrån Kalmar klev en kille på bussen som jag inte kommer glömma i första taget. Han kan inte ha varit mycket äldre än jag är, det är svårt att avgöra men det är min gissning, och varje synlig del av hans kropp och ansikte var gravt brännskadad. Inga läppar fanns kvar, näsan var två hål, hans skinn var bara ett enda stort ärr. Det gör mig illamående att jag är så fokuserad på min yta och min vikt när det finns folk i världen som kämpar med så mycket värre saker än jag gör. Det går inte att förstå hur mycket smärta den här killen fått utstå, hur många människor i hans närhet som blivit berörda av hans olycka. Hur många tårar som fällts, hur mycket liv som gått till spillo. Jag vet inte hur stark han var, hur mycket han gått igenom, men jag önskar ingen den olyckan.

Jag blir så oroad när jag ser sådana människoöden, själviskt nog för min egen skull. Vem vet, imorgon kan det vara jag som står där med ett ansikte söndertrasat av eld eller syra. Inget vet vad morgondagen kommer med ,och olyckor kan hända när som helst. Borde jag inte försöka leva mitt liv när jag kan, och inte fastna i de här spåren som jag går och går i?

Nu oroar jag mig inför flygresan till Cypern. Jag har aldrig varit flygrädd och är väl det egentligen inte nu heller, men jag kan inte låta bli att se planet störta bakom mina ögonlock. Om mina föräldrar skulle gå bort, om min bror inte skulle finnas där... Vem är jag då? Vad GÖR jag då?

Drama queen? Bara realist.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar