58

Igår kväll stod det falukorv på menyn. Jag som är "vegetarian" i alla sammanhang UTOM när det vankas falukorv tänkte att för en gångs skull kunde jag faktiskt strunta i att laga till en alternativrätt. Jag är livrädd för korv i alla dess former, man vet inte riktigt vad det är man äter och det är otroligt fett men jag tycker så mycket om just falukorv. Det gör jag verkligen, och det finns inget vegetariskt fullgott substitut.

Så sagt och gjort, jag gjorde iordning min tallrik med potatis, sallad, stuvad blomkål och en liten hög med falukorv. Tre falukorvsbitar ska det va, det visste jag. Dessa var skurna i kuber så det blev lite svårt att avgöra, men ögonmåttet fick bestämma mängden. Efter ett par ångestfyllda minuter var min tallrik klar och jag tänkte "yes, jag kommer fixa det här".

Sedan passerade jag pappa. Lite stolt över min bedrift att välja falukorv istället för sojakorv pekade jag på min tallrik och sa "titta pappa! Jag äter falukorv idag!"

Svaret blev:

"Oj, och det var inte LITE heller!"

Mina tankar efter denna kommentar löd ungefär så här:

"Vadå inte lite? Är det för mycket? Har jag lagt upp MER än jag borde äta? Nu tror väl pappa att jag VILL äta mer än jag behöver, nu tycker han att jag är JÄTTEÄCKLIG! Jag kommer bli lika sladdrig som falukorvsbitarna! AAAH!"

Det blev inte så mycket falukorv den kvällen. Ett par bitar petade jag i mig, men resten matade jag Erco med under bordet. Det gick inte, jag klarade inte att äta allt jag lagt upp efter att min hjärna börjat registrera att jag kanske hade för mycket på tallriken. Jag vet fortfarande inte om jag gjorde rätt. Min ätstörning tycker det, men samtidigt tycker jag synd om pappa som inte alls menade något med sin kommentar. Jag vet det egentligen. Han försökte bara vara snäll och uppmuntra mig, han är fortfarande inställd på att min vegetarianism är en sjukdomsfas och älskar när jag äter kött. Jag sårade honom när jag reagerade så starkt och jag ångrar det verkligen, men jag KUNDE inte reagera på något annat sätt. Det är konstigt hur tankarna kan förvrängas...

falukorven spökar fortfarande i bakhuvudet på mig.