Min ögonsten Erco har ont i magen och jag spenderade morgonen med att torka upp hans små missöden. Kul start på dagen...
Tog sedan bussen ner till Kalmar för att träffa min läkare. Han är säkert jättebra och trevlig och allt det där men det enda jag kan tänka om honom är "han som lade in mig. Två gånger. Med sond. " Så lite ängslig var jag allt, han bestämmer mycket om min närliggande framtid.
Den här gången blev besöket ganska lyckat, vilket känns skönt. Min puls hade saktat ner lite efter att ha jobbat på i för högt tempo ett par veckor. blodtryck och kaliumvärden är också normala. Vikten? stabil.
Ätstörningstankarna är genast där och vill lägga sig i. "Åh vad du är dålig på att vara anorektiker! Värdena är bra; det betyder att du är fet, att du inte klarar av att svälta! Tror du att du är värd det eller? Alla kommer se hur äcklig du är nu när du inte är smal och kontrollerad längre. SLUTA ÄT!"
Men jag vägrar att lyssna. Idag tänker jag slå dövörat till totalt, om jag börjar lyssna kommer jag inte kunna sluta. Det är som en drog, man kan inte bara ta lite, bara behålla delar av ätstörningen. Hur bra man än tror att man är på att kontrollera den äter den upp en inifrån. ALLT måste bort, ryckas upp med rötterna. Länge trodde jag att jag skulle kunna bli frisk men stanna på min låga vikt. Det fungerar tyvärr inte så, man kan inte köpslå med en ätstörning. Vad man än kommer överens om förlorar man.
Så jag försöker se läkarens nyheter som positiva och fokuserar på att jag nu helt säkert kommer få åka med till Cypern om mindre än två veckor *yay*Det ser jag fram emot, och jag ska verkligen försöka njuta av maten (!), värmen och lyxen att få göra ingenting. Jag kommer inte undan näringsdryckerna (han bara skrattade när jag frågade om de kunde få stanna hemma) men alla andra plikter kan läggas på hyllan för stunden.
Efteråt shoppade mamma och jag kläder innan vi åkte till IKEA och åt. Hårda falafelbullar (jag erkänner att jag bara åt en av dem), pommes, sallad och ratatouille. Helt okej.
Tog svängen förbi preem och hyrde Kenny Starfighter. Den var inte lika bra som TV-serien var, men det trodde jag väl i och för sig inte att den skulle vara. Helt okej som tidsfördriv, Björn Gustavsson var kul och de flesta skådespelare gjorde ett bra jobb. Men jag ser den inte en gång till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar