Det plingade på dörren imorse och jag som trodde det var pappa som kom hem efter nattskiftet på jobbet sprang ner i bara linne och strumpbyxor. Men så var det ju inte, det var hantverkare som skulle byta ut våra fönster i huset. Det har gjort att vi alla fyra i familjen tryckt ihop oss på övervåningen. Jag känner mig kvävd! Ah, har inte jag rätt till lite frihet? Mina föräldrar borde inte få vara så nära inpå mig längre än någon timma eller så. Skönt att det inte kommer vara så här någon längre period.
DBT imorse, vi pratade om framsteg jag gjort och det var riktigt skönt att få känna mig lite lyckad för en gångs skull. Det har ju gått framåt, det är bara lättare att se det som INTE är bättre. Men nu äter jag regelbundet, jag ber om hjälp när det är svårt och jag har förstått att jag duger som jag är. Nu är det bara resten kvar...
Satte mig sedan på bussen ner till Kalmar där jag letade upp 4-kök för att äta getosttoast. jag har någon slags hatkärlek mot nyss nämnda maträtt, en del av mig kan inte få nog av den och en vill hålla sig så långt ifrån den som möjligt. Idag vann den första av dessa delar. Jag tror det var gott. Kanske.
familjeterapi efter maten, med mamma den här gången. Jag upptäckte att jag inte känner mig värd att må bättre, det känns som att jag förstört livet för så många personer att jag inte borde få vara lycklig själv. Det öppnade mina ögon lite, jag har inte förstått det förut. Kanske kan jag börja arbeta mot att förändra detta nu när jag vet det.
Bussen hem efteråt, sedan pizza,halv åtta hos mig och oskyldigt dömd på minitv. Hur kunde man tycka att 28 tum var stort? Jag saknar redan TVn där nere. Men där byts det fönster, så där kan man inte vara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar