fortfarande trött. Osannolikt besviken på mig själv. Att jag inte klarar av att ta hand om mig bättre än jag gör. Oroad inför tanken på en framtid, då jag är urusel på att ta ansvar. Är totalt... rutten, ända in i själen, och vet inte om det någonsin går att förändra, hur gärna jag än vill. Kanske är jag bara lat och ovärdig, men ingen vet om det än. Ingen utom jag. Resten kommer förstå det när jag inte förändras till det bättre.
Jag vill så gärna må bra, men jag kan inte. Allt blir bara fel.
Bowlade idag. Gick sådär. Fick in en strike och lika många spärrar. Kände mig ganska så balanserad men tittade på klockan var femte minut. "När är det över? När kan jag bli mig själv igen? När kan jag äta nästa gång?". Varför kan jag inte bara leva i nuet?
Hoppas på förändring. Snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar