195

Julafton blev helt okej, jag hade förberett mig noga innan och lät inte dagen komma med för många överraskningar. Maten fungerade bra, även då småpikar från Mormors håll gjorde det lite tufft. Fick mycket av det jag önskade mig och det jag gav verkade uppskattas. Annars tog allt bara SJUKT lång tid. Timmarna segade sig fram, drogs ut i det oändliga. Varför kan jag inte uppskatta tiden jag spenderar med de enda människor som jag vet älskar mig villkorslöst? Är det vanligt att man är så här avtrubbad?