Min lillebror och jag tog bussen ner till Kalmar tillsammans för att handla upp alla våra julklappspengar på mellandagsrean (Oskarshamn har ju som bekant ungefär en halv klädesaffär och är därför inte handlingsintressant). Det blev flera timmars konstant prislappstittande och provrumsstirrande med bara ett litet break för quornfiléer på fyra kök. Jag är nu ett par Leejeans rikare (FÖRSTA gången jag har köpt ett par märkesjeans, det är nästan pinsamt.) och så hittade jag världens sötaste hello kittyklocka som jag inte kunde lämna åt sitt öde. Mitt, mitt, bara mitt^^
Ja, det var en rolig dag. Ångesttankarna höll sig på sin kant, tvärtom kände jag hur VIKTIGT det var för mig att få i mig både ordentlig frukost och bastant lunch, för att orka med all postjulstress och alla trötta Kalmariter. Och så visste jag att det skulle bli en del hinder på vägen. Provrum tillexempel är ju alltid svåra. Det kvittar hur många klädesplagg som jag provar som visar sig vara för stora för mig, jag känner mig ändå ungefär lika liten som en valross. Dessutom blir det extra jobbigt när någonting faktiskt passar - i min skruvade värld måste jag vara betydligt mindre än alla de minsta storlekarna. Att skjuta bort dessa tankar har blivit enklare, men det betyder inte att det går smärtfritt. Inte alls. Men jag är TRÖTT på att HATA, trött på måttband och vågar och kalorier och antidepressiva. Jag vill bara må BRA, och det ska jag banne mig göra, det är på tiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar