14 augusti (fredag)
I all inclusiveerbjudandet på hotellet erbjöds ett besök på deras a la carte restaurang så vi valde att utnyttja det erbjudandet ikväll. Vi hade inga direkta förhoppningar - om sanningen ska fram hade vi redan planerat in att gå till buffén efteråt för att komplettera måltiden med de delar som saknades - utan gick mest dit för att det vi ville utnyttja erbjudandet. Vi fick var sin meny och det visade sig att det skulle bli hela fyra måltider kvällen till ära - utan att räkna ouzon som var startskottet på kvällen! Först fick vi välja förrätt. Mina föräldrar valde en avokado och räkcoctail, min bror, som hatar allt vad sallad står för, valde en sallad (?) och jag kunde inte slita ögonen från halloumin på menyn, jag skulle få min favoriträtt till förrätt! Kvällen kunde inte bli bättre! Medan vi väntade på maten sprang jag tillbaka till hotellet för att hämta kameran, vi var ju tvungna att föreviga kvällen som nu tedde sig ganska lovande...
Halloumin var underbart god! Jag åt inte hela rätten eftersom jag visste att jag hade tre andra rätter att ta mig igenom också, men själva halloumin slank ner. Jag skänkte skinkan på tallriken till min bror som bara petade i sin sallad. Varför han valde den visste han inte själv... Andra rätten var ett svårt val mellan en lockande svampsoppa eller tomatsoppan jag slutligen valde. Den var himmelsk, liksom svampsoppan visade sig vara (tur att familjen låter en smaka när man ber länge nog). Brödet man fick till var samma bröd som man fick till frukostbuffén, inget speciellt. Min lillebror åt min brödbulle. Efter det var det dags för huvudrätt. Jag var krånglig och bad om en vegetarisk måltid även fast det inte fanns på menyn och de trollade fram en pastarätt med grönsaker som var... okej. Om jag ätit den någon annanstans hade jag nog varit nöjdare, men nu hade jag ju skyhöga förväntningar efter första och andra rätten och pastan var ganska menlös. Pappa tyckte dock att hans köttbit var det godaste lamm han ätit ("de hade fått bort "lammsmaken" sa han och menade det nog som en komplimang) och mamma och lillebror lovordade sin lax och skrapade tallrikarna rena.
Till efterrätt valde jag dumt nog äppelpaj, även fast jag faktiskt inte tycker det är särskilt gott (okej, jag vet, jag gjorde precis som min lillebror, men jag gillar pajskalet! Inte äpplena, de blir så...slemmiga). Den smakade äppelpaj. Jag åt vaniljglassen. Men jag blev helt klart positivt överraskad av standarden på måltiden och jag behövde inte ta den där extrasvängen in till buffén, jag var mer än nöjd med maten som det var.
Vi har reagerat över hur mycket personalen på hotellet jobbar. Samma personer som man träffar på frukostbuffén passar upp på en i baren på kvällen, och alla tider däremellan. Och nästa dag är de där igen! Här pratar vi inte åttatimmarspass fem dagar i veckan, snarare fjortontimmarspass sju av sju dagar! Vi fick det förklarat för oss att många av dem som arbetade där var unga människor (i min ålder) som jobbade ett halvår, och då konstant, och sedan var lediga i ett halvår. De flesta var från Ungern, det fanns inte många greker bland alla servitörerna, och språkkunskaperna var mycket bra, det talades både tyska, engelska och ryska! Jag blev verkligen jätteimponerad av deras professionalitet och vänliga sätt, och kände mig både väldigt ompysslad och mycket efter i utvecklingen (de var ju yngre än mig och arbetade så hårt! Borde inte jag också göra det?)
Drack en mickey mouse på kvällen och spelade vändåtta på barbalkongen, där vi spenderade ett par timmar istället för att sitta och uggla på hotellrummet. Men jag är rätt tråkig och stället vimlade inte precis av ungdomar (förutom personalen) så vi drog oss ändå tillbaka vid elvatiden. jag läste ut min bok - Cirkusdirektörens dotter av Jostein Gaarder, väldigt udda, och laddade sedan mina batterier inför morgondagen, en ny dag fylld av sol och måltider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar