93

Jag balanserar på en väldigt skör tråd just nu. Även om motivationen blivit lite bättre igen efter att ha falnat helt i ett par dagar så är det tusentals av ätstörda tankar som knackar på dörrarna jag stänger, oavsett hur hårt jag slår igen dem och hur många lås jag vrider om. Jag övertalar mig själv att det är okej, att jag får ta en liten paus ibland ifrån vägen mot friskhet, att jag inte alltid behöver kämpa. Men jag vet ju själv att det inte stämmer! Min kropp kan inte stå emot hur mycket som helst och jag måste sätta ner foten NU, innan den bestämmer sig för att ge upp helt! Varför låter jag rösterna i huvudet bestämma när rösterna runt om mig är de logiska, de sanningsenliga, de riktiga?

Idag har jag varit lat. Och jag tycker inte om det. Jag har mest suttit på min diskutabelt feta ändalykt och inte gjort mer än överhuvudtaget nödvändigt. Åkte med mamma och pappa till stan. Såg på psych. Tiggde till mig macdonalds (bönburgare och pommes. Känner mig som en HEMSK anorektiker! Varför kan jag inte vara nyttig?). Såg på watchmen.

Helt underbar film måste jag väl infoga här. Väldigt mörk och ganska så... komplicerad. Mer åt the dark night hållet än klämkäcka rullar som daredevil och spindelmannen. Sen blev jag ju såklart patriotisk av att se Malin Åkerman springa runt i trikåer, även om hennes skåldespelartalang går att diskutera...Vågar jag dela ut en femma? I alla fall 4.5.

Annars har jag, precis som jag nämnde förut, inte gjort mycket mer. Jag känner mig blekfet och äcklig som tror att jag kan sitta hemma dagarna i ända och göda mig själv till vansinne, men de säger ju på ABC att man behöver mat ÄVEN de dagar man inte rör på sig. Tyvärr har min logiska sida tagit semester och jag har svårt att värja mig när alla röster börjar göra sig hörda.

Det får mig att låta schizofren när jag kallar det mina röster, men jag vet helt enkelt inte hur jag annars ska förklara det. Det är väl egentligen inte röster som jag hör, bara massa ord som maler på, om och om igen, som ett mantra utan slut.

"Gå inte upp i vikt. Bli inte äckligare. Unna dig inte någonting. Var stark. var kontrollerad."

När jag gick ut med min hund idag var jag nära att ge upp helt och gå upp till affären här i närheten för att köpa mig så mycket godis som jag skulle kunna mygla in utan att mina föräldrar ser det. Jag gjorde det inte. Varför? Jag vet inte. Jag tog en promenad, men ändrare kurs efter halva och kom hem utan ens ett nyinköpt kolapapper. Lite stolt är jag ändå, att jag kunde värja mig från impulserna, jag brukar känna mig så maktlös. Men just nu känns DET inte bra heller, för eftersom jag klippte av promenaden var jag inte ute så länge och JAG BORDE INTE ÄTA NÄR JAG INTE ENS RÖR PÅ MIG!