Inte mycket gjort. DBTmöte som ligger och skaver lite nu efteråt. Hur kunde jag säga så, och varför gjorde jag så frågar jag mig. Men det är inte mycket att göra åt det så det får vara som det är.
Kvällen spenderades med (ex)pojkvännen, vilket kändes väldigt bra. Han får mig att le. Och han låter mig vara precis som jag är.
<3
Överraskade pappa med lunch idag (känner mig väldigt omhändertagande); Indisk quorngryta och fullkornscouscous (eller ja, couscous till mig, pasta till pappa som vägrar allt som liknar ris.) Jag kan möjligen ha matförgiftat oss med kokosmjölk som gick ut i augusti förra året, men det lär vi väl märka ganska så snart...
Jag nojjar fortfarande över matlistans kalorimängd. Inte en chans att jag följer deras rekommendationer och får i mig 2800 kalorier på en och samma dag. Inte. En. Chans. Hur kunde jag vara så dum att jag bara accepterade deras lista som sanning och tillät mig själv att äta sex gånger per dag som de sa åt mig att göra? Hur kunde jag bara släppa kontrollen så? Jag känner mig grundlurad och riktigt, riktigt splittrad. Visst vill jag bli frisk, men inte om det kostar extrakalorier och kilon på vågen.
Hur dum får man bli?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar