Det blev Detroit idag eftersom pappa välidgt gärna ville se Henry Ford museét, något som verkligen inte tilltalade mig men jag har ju fått min vilja igenom förut så nu var det dags för mig att ta ett steg bakåt och gilla läget. Efter frukosten gav vi oss av på en tvåtimmarsresa och hamnade på IKEA där vi åt lunch. Mitt val ångrar jag lite så här efteråt, inte för att det inte var gott men för att det kunde ha varit mycket amerikanskare. jag åt pasta med marinarasås som jag kunde ha bytt ut mot mac and cheese. Jaja, det smakade bra i alla fall, det är väl huvudsaken. Pappa tog svenska köttbullar och påstod att de smakade exakt likadant som hemma. Han grumsade lite över att man inte fick kokt potatis till (det äts ju som bekant inte här) utan potatismos. Jag förstod inte riktigt problemet.
Efter att ha gått igenom HELA IKEA för att hitta utgången och senare förstå att man bara kunde gått runt hörnet på restaurangen (fail)körde vi mot Fordmuseét. Och vilket museum! De kan det här med spännande upplevelser, amerikanarna. Där fanns allt om bilar, från den första hästliknande vagnen gjord på slutet av 1800talet till presidenternas egna bilar, från Lindbergs flygplan till en 50-talscafévagn. Vi gick runt så jag fick ont i fötterna, men man kunde inte sluta titta! Och det här säger jag som inte kan NÅGONTING om bilar och som är ungefär lika intresserad av dem som min bror är av Barbiedockor. Jag är glad att vi gick dit.
På hemvägen stannade vi till vid ett stort outlet och fick tag på lite billiga tröjor innan det var dags att åka hem. Vi köpte med oss frysrätter (jag ett oerhört osmakligt försök till pumpafylld ravioli)och tog oss hem problemfritt.
Och på tag om problemfritt, maten fungerade riktigt bra idag också, fast jag åt en påse cheetos och inte kunde tvinga i mig nyss nämnda middag. Jag känner mig stark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar