339

Jag gick in ENSAM på Meijer idag och köpte en apelsinjuice. Inget godis, inga kakor, inget alls att hetsäta och kräkas upp. Det var så obeskrivligt skönt att kunna gå förbi alla hyllorna och VÄLJA att inte inhandla något jag inte behövde, jag kände mig stark. Starkare än jag gjort på mycket länge. Så KAN det bli för mig, så kan min framtid gestalta sig, bara jag kämpar på åt det här hållet. Jag försöker i alla fall övertala mig själv om det, om att friskhet är något att eftersträva. Just nu känns det som att allt skulle kunna ordna sig, bara jag håller fast vid min nyvunna motivation. Jag märker hur mitt hetsiga humör är mycket jämnare, jag blir lättirriterad när mitt blodsocker sjunker men istället för att ständigt och jämt vara tvär och nere äter jag mina mål med jämna mellanrum och håller på så sätt humöret uppe. Idag har maten sett ganska underlig ut, men jag har ätit nog (mer än nog) och även då det är ganska jobbigt att tänka på är jag helt bestämd på att behålla det. Kanske har det att göra med att min pappa lovar mig att jag inte kommer ha gått upp till mer än 48 kilo under den här resan. Han är så säker på det att han är beredd på att ge mig 200 kronor för varje halvkilo över 48 som jag väger nästa gång jag går till min psykolog för att väga mig. Jag både hoppas han har rätt och vill att han har fel (för att få ihop lite pengar) på en och samma gång.

Nu har jag inte kräkts, svält mig själv eller hetsätit på en vecka. Sju dagar, snart åtta och jag har ätit regelbundet utan att varken över- eller underdriva. Jag är så GALET stolt över mig själv, över min styrka, min determination. Visst ser jag hur stor min mage har blivit, hur mycket det dallrar om mig när jag gör minsta rörelse, men jag blundar för det, för jag vet att det är sjukdomstankar. Det gör mig rädd att min rädsla för mat och dess effekt avtagit så drastiskt men jag förstår att det är bra. Det är faktiskt en stor förbättring.

Det blev en tur ner till Chicago idag och ett besök i svenskbygden Andersonville. Där fanns både svenskt bageri, svensk mataffär och ett svenskt museum så vi trivdes utomordentligt.

Efter att ha beundrat julmustflaskorna och polkagrisstängerna ett tag åkte vi in till the cheesecake factory och åt lunch. Efter mycket om och men valde jag en sallad med rödbetor och getost och en tallrik med mac and cheese för att jag vill äta det en gång innan jag åker hem. Salladen var ljuvlig men makaronerna medelmåttiga. Det var inte mac and cheese, det var makaroner med ost på. Stor skillnad. För en gångs skull vek vi från normen, föll för frestelsen och beställde in dessert. Man kan inte ha varit på the cheesecake factory och INTE provat dess cheesecake. Jag valde deras klassiska kaka fast med jordgubbar och mamma valde en med vit choklad och hallon. Och vilken cheesecake! Jag förstår att de satsade på dem så mycket att de döpte hela kedjan efter dem! Det var, utan att vara biased, den godaste cheesecake jag ätit. Dit går jag gärna igen, synd att den inte finns i Michigan.

Vi styrde sedan stegen till Navy pier som är en riktig turistfälla i Chicago, en vacker dag som denna var det perfekt att strosa längs vattnet och beundra alla båtar som kantade hamnen. Massor av bilder senare var det dags för hemfärd och tre timmar senare var vi äntligen på hotellrummet.

Katastroftankarna var jobbiga idag, svåra att inte tappa kontrollen över. Hela tiden såg jag kaosartade bilder framför mig av oss i krashade bilar, i blodiga slamsor på vägen, mosade mot huven på en annan bil. Överallt såg jag fällor som inte gick att undvika och att hålla upp den där leende fasaden som mer och mer blivit jag själv var ibland olidligt svårt. Men vi klarade oss helskinnade och jag kan putsa ut för den här gången. Hoppas att styrkan på tankarna var en tilfällighet och inte blir normen, jag orkar inte vara så rädd hela tiden.

***

Måste göra en sammanfattning över maten idag, för nu när jag skrivit om dagen känns den plötsligt inte alls lika bra. Vetskapen om alla kalorier tynger och jag finner det svårt att sitta här och inte göra något åt allt jag stoppat i mig.

Min frukost var det vanliga, och den följer väl mer eller mindre ABCs riktlinjer:
En portion havregrynsgröt (smaksatt med kanel och troligtvis en del socker =/) med lite fettfri mjölk (inte NOG med mjölk men det blundar jag för), ett glas apelsinjuice och en halv english muffin (VIT!) med ett stekt ägg (fakeägg med ost), utan smör (osten på ägget måste väl räknas som fett?)

Första mellanmålet var också näst intill perfekt:
ca 2 dl rice crispies (jag vet, INGA fibrer, men det var det, cornflakes eller russinbranflakes) med ca 1.5 dl yoghurt (light n fit, 80 kalorier, yay!). Egentligen ska jag ha mer yoghurt men den var portionsförpackad så jag hade inget att säga till om. Dessutom är det tänkt att jag ska dricka ett glas juice eller mjölk, men det har jag för länge sedan slutat med *busigt*

Lunchen har jag redan dokumenterat, förutom en bit mörkt bröd med lite smör som jag åt i väntan på resterande måltid. Efterrätten känns inte lika jobbig som jag fruktade, kanske för att jag förberedde mig så innan eller för att det känns som att om jag ändå måste gå upp i vikt kan jag lika gärna göra det genom att äta sådant som jag gillar. Plus till mig för lunchen, den gick jättebra.

Andra mellanmålet gick väl sådär, tankarna var hanterbara men det var svårt att veta hur mycket jag skulle äta. Vi åt nämligen bagels och det slutade med att jag åt ungefär en hel bagel, utan pålägg. Jag vet att tanken är att man ska äta en smörgås med smör och ost, men vi hade bara obredda bagels så jag unnade mig en hel. Bra? Dåligt? jag vet inte. Ingen dricka heller, om man inte räknar vattnet. Umm... Bagels är kaloririka, så jag tycker att jag borde ha begränsat mig till en halv =(

Middagen blev helt omkullkastad då vi kom hem sent från Chicago. Jag slog ihop den med kvällsmaten och åt en sallad med dressing och hallon, en liten bit bagel som blivit över från mellanmålet (jag och mina bagels! Håll tassarna borta nästa gång!), ett par gafflar ris med grönsaker (hela måltiden var en frysrätt med cirka 300 kalorier, men den var nästan oätlig, så jag lämnade det mesta), en näringsdryck (jag var tvungen, mina föräldrar vägrade låta mig gå och lägga mig utan att dricka en efter fiaskot med frysrätten. 300 kalorier! Iick!) och en halv liten påse med kokosm&ms (en hel har 250 kalorier). Till det, massor med diet pepsi, för att jag kan, för att jag älskar den, för att den är så gott som kalorifri.

Efter snabb överslagsräkning kommer jag upp i... 2900 kalorier! Jesus. Och jag ska föreställa ätstörd. Min oro blev INTE lättare att leva med efter den matematiken. Usch.