Jag känner mig så JÄVLA fet idag och det är otroligt jobbigt att sitta och känna myrkrypet i kroppen, att fortsätta att svälja tuggorna och veta att de kommer stanna kvar i mig. Det gäller att hålla fast vid logiken vid sådana här tillfällen, att VETA att känslan inte stämmer, men det gör inte min situation lättare just nu. Det kliar och irriterar, magen ligger i ringar runt mig, flyter ut och gör mig oformlig. Låren tar upp hela stolen och rumpan mer än så. Till och med halsen känns tjock, ryggraden är inte lika tydlig och handlederna inte riktigt lika "finlemmade" som de borde vara.
Varför kan jag inte skaka av mig de här tankarna en gång för alla?
var på DBT idag men gjorde inget väsentligt där. Jag ska dit på fredag också, får skärpa mig och se till att jag får ut någonting av besöket. Imorgon är det kalmar som gäller, psykologbesök igen, och jag känner på mig att det kommer bli jobbigt. Vi ska prata förhållanden. Jesus, vad jag inte orkar känna efter alls just nu.
Till lunch blev det ugnsomelett som min lillebror inte kunde få nog av (min dagliga dos av kompetenskännande) och till middag provade jag på att koka rotmos för första gången i mitt liv. Det var inte lika knepigt som jag befarat, så nu kan jag leta upp kålrötter i USA och visa amerikanarna lite svensk kokkonst.
Kvällen bjöd på oskyldigt dömd då ingen film fanns att tillgå. Det dög. Helena af Sandeberg är så sjukt söt och otroligt duktig. Min avundsjuka ligger och bubblar under ytan. jag vill också vara söt. Eller smal. Helst söt och smal. Jag vill kunna ta hand om mig själv och må bra, varför är det så svårt?
Nu börjar jag bli gnällig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar