måndag 30 november 2009

173

Känner mig inte riktigt lika nedslagen idag, men jag tvivlar fortfarande på mig själv och min egen prestationsförmåga. Det kommer krävas så oerhört mycket kraft och vilja för att ta mig dit jag siktar, och jag vet ärligt talat inte om jag kommer lyckas. Och inte kan jag skylla på någon annan, det är helt upp till mig. JAG måste klara det här, ingen kan göra det åt mig. Det irriterar mig att något som låter så enkelt kan vara så svårt.

Men jag har börjat förstå att det där med perfekt inte gäller länge. Jag kommer falla dit. Igen och igen. Men då gäller det att ta sig upp på fötterna så snabbt som möjligt, det är okej om en måltid inte fungerar, eller att jag kräks en gång. Då har jag ju ändå lyckats fem gånger av sex möjliga. Min vikt kommer inte skjuta i taket av det, det har ju bevisats om och om igen under ständiga viktkontroller hos psykologen. JAG som alltid trott att jag inte kan äta ens en vindruva utan att gå upp i vikt - ett tag trodde jag till och med att LUKTEN av mat skulle ge mig bilringar runt magen - har nu förstått att man kan äta hela sex gånger om dagen utan att gå upp minsta lilla. Det känns konstigt att erkänna för sig själv att alla år av ångest varit totalt bortkastade. Att det ska ta sådan tid för något så viktigt att sjunka in.

Åt lunch med faster, farbror och pappa på asian house idag, och förutom en unken sushibit var det lika gott som vanligt. Det är skönt att tillåta sig själv att njuta av det som äts, jag letar automatiskt upp toaletter vart jag än går, men det är faktiskt befriande att veta att jag inte behöver besöka dem. Vem vill stirra ner i en allmän toalett om man inte behöver? De är ofta inte särskilt trevliga, det kan jag skriva under på.

Ikväll blev det korvgryta (jag ÅT falukorv! Jisses, jag känner mig som en dålig vegetarian, men den rigida tiden är förbi för länge sedan) och slötittande på ullared. Inte världens roligaste kväll. Ångestnivån är ganska hög, jag oroar mig för vägningen på torsdag fast jag är medveten om att vikten inte ändrar sig lika fort och lika mycket som jag tror att den gör. En extra morotsbit gör ingen skillnad. Jag kommer inte väga 60 kilo imorgon om jag vägde 42 igår.

jag vet ju det. Egentligen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar