måndag 23 november 2009

166

Såg nyss den underbart lilla söta filmen upp. Helt okej tidsfördriv, till och med så pass bra att jag kan sträcka mig till en fyra. Den gjorde den bakade potatisen aningen mer lättsmält.

Annars så har dagen varit ganska så jobbig, fylld med tvivlande tankar. jag känner mig så hopplös, som om jag ALDRIG någonsin kommer att vara... okej. Alla dessa sug och all denna ledsenhet tar över alldeles för enkelt och gör mitt liv till lite av ett helvete. Hur ska det någonsin kunna bli annorlunda? Jag kommer för alltid känna mig otillfredsställd, och det kvittar vad jag gör för att fylla det där tomrummet. Det är alltid där, som något slags stort svart hål.

Men så har jag ju de där drömmarna också. Viljan att se världen, att få hjälpa till. Att vara NÖDVÄNDIG, inte bara ett nödvändigt ont. Jag läste just om en gammal kompis som åkt till sydafrika som volontär - vad jag skulle vilja göra något sånt. Få vara hjälpsam PÅ RIKTIGT. Men det går inte för jag sitter fast här med min kompis anorexin, och den vägrar ge plats åt något viktigt. Något som skulle kunna hjälpa till att göra mig hel.

Ångesten har lagt sig som ett täcke över mig. Den blockerar luften från att strömma in, istället känns allt kvavt och suddigt i kanterna. Dessutom känner jag mig äckligt tjock *som vanligt* och vill bara gå ner, gå ner, gå ner *som vanligt* Vem var det som kom på att man måste ha ett BMI på äckliga, groteska, fruktansvärda 18? Jag förstår det inte, jag VILL inte! Jag önskar att jag kunde strunta i att min kropp inte mår bra som den är nu men det går ju inte heller, för jag VILL ju innerst inne må bra. Och det gör jag inte nu. Verkligen inte.

Dessutom har jag börjat bli irriterad över att jag måste gå upp i vikt genom att dricka tre näringsdrycker om dagen (jag har myglat ner det till tre, från början var det fyra). Det känns bortkastat att gå upp utav att dricka näringsdrycker. Jag tycker inte ens om dem särskilt mycket. Varför kan jag inte få göra som i USA och ÄTA upp vikten? jag älskar ju mat och skulle hellre sätta i mig ett par kakor än 300 kalorier i drickbar form. Men nej, det går ju inte heller, för jag har ju en viss dålig ovana att SPY upp allt jag äter.

Nej, nu får det vara slut på tjurigheten. Imorgon ska bli bättre!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar